29 Äppelcidervinäger
29
Äppelcidervinäger
är en serie på Netflix om dieter som botar cancer, eller, nåväl, påstås bota cancer. Belle Gibson, lanserar en app och ger ut en kokbok på olika rätter som hon hävdar gör just det. Själv har hon diagnostiserats med hjärncancer, glioblasoma, och botat den själv med dessa veganska, ekologiska glutenfria rätter, nåväl påstår hon i alla fall. Det är intressant med dessa juicer, dieter, kurer etc som säljs dyrt för att bota cancer. Jag tror nog att vissa dieter kan hjälpa samtidigt som annan kost kan förvärra men bota tror jag knappast, men vissa cancer läker ut och det finns mirakelhistorier, jag upplevde själv hur mina tumör och metastaser minskade kraftigt fick ett extra år. Min läkare som gav mig diagnosen och min första prognos sa att det ibland händer att metastaserna bara smälter bort, även om det är sällsynt. Så visst kan diet göra nytta, liksom kondition och att inte bli för mager är viktigt för immunförsvaret. Socker har två läger. De som säger att man inte ska äta socker för att cancern närs av det och andra som min dietist som vill få upp vikten på mig säger att alla celler behöver socker och att jag behöver kalorier. (Min dietist, min kontaktsköterska, min läkare, visst låter det ändå lite märkvärdigt, det gillar jag.) Jag prövade en diet förra veckan, frukt, juice och godis och en kopp kaffe om dan. Sen utökade jag den med kokt ris med lök och buljong. På nåt sätt var det vad kroppen ville ha men efter ett par dar la jag till frukost och kvällsmacka med ost och nu i eftermiddags utökade jag med en lasagne, så nu är det väl inte så mycket till diet längre, möjligen vegetariskt om jag skippar ost, smör och oxbuljongen.
När jag var i Indien åkte jag på gulsot, (undrar om jag inte skrivit om det tidigare) och beordrades att äta ett hekto druvsocker om dan och undvika kött, fett och alkohol och det fungerade uppenbart. Druvsocker ger energi utan att levern behöver arbeta samt att den slipper arbeta med fett och annat. Jag har ju numer en tilltagande levercancer med metastaserna så att tänka likadant kan nog vara rätt, sen vad levern tycker om söt choklad och lakrits vet jag inte, lite turkisk peppar gillar den i alla fall, tror jag.
Jag har provat olika dieter, i Indien är det ju lätt att vara vegetarian så det var jag, jag provade faktiskt på en fasta en gång i Indien, och då inte sån där mesig fasta utan rejäl. Ska det fastas så ska det. I nästan ett dygn vare sig åt eller drack jag någonting, bara rökte, det är ju ingen föda, sen var jag bara tvungen att dricka och då var det ju lika bra att släppa fastan. Hemma har jag testat med att enbart dricka vatten, enbart juicer och risfasta. Risfastan (om man nu kan kalla det fasta) funkar bäst.
Jag gillade serien Äppelcidervinäger men de två första avsnitten var lite sega. Det tredje hade däremot några riktigt vassa dialoger om synen på att ha dödlig cancer. Vem handlar det om? Ja jag tyckte verkligen den var sevärd, ”En sann historia baserad på en lögn” och ”Belle Gibson har inte fått en cent” inleds varje avsnitt med, och det går alldeles utmärkt att googla Belle Gibson. Trots det så anser jag Inventing Anna är en betydligt skarpare serie, bättre skådespelare och en mycket intelligentare bluff.
Som framgår av mina dieter är jag inte vidare uthållig. Jag startar och tröttnar, så har det alltid varit, det är bara springandet som jag alltid kommit tillbaka till, bara springa och springa och tömma kroppen och hjärnan är den enda meditation som fungerat för mig. Därför har ju livet på landet varit så nyttigt för mig, det är ved som ska huggas, får som ska klippas, land som ska grävas, väggar som ska byggas etc etc, alltid något som måste göras och som håller kroppen i form. Nu finns bara en hund som behöver komma ut tre gånger om dan, något jag knappt orkar göra längre. Det finns saker jag borde göra för att stärka min hälsa och mitt immunförsvar, hälsosammare mat, gymnastik, Qi-gong (höll i nästan en vecka) och styrketräning. Men nu är jag som jag är och låter livet flyta på tills det når jordens kant och faller bort ur tiden. Lite poetiskt i varje fall.
Hej Tony. Jag minns att vi träffades sommaren -88 när jag höll på med utställningen om Resele som gick under namnet I Viktor Lundgrens fotspår där jag sökte upp platser som Viktor besökte under 30-40 talet och jag träffade dig när jag var ute och promenerade på bron och vi hade ett långt samtal om Ebbe och historien om Palme mordet. 2013 var det dags igen att besöka Resele och det var ett samarbete med de 4 Länsmuseerna i norr och vi tog fasta på inlandet och jag valde Resele för jag såg att det hände så mycket positivt som jag ville dokumentera och det resulterade i en utställning och en bok och jag har fortfarande kontakt med personer som jag träffade och alldeles i slutet var jag hemma hos Harriet Boman och innan jag åkte tog jag bilder på henne ute på bron och då frågade jag om dig och hon sa att du bodde kvar.
Nu har jag läst reportaget om dig i TÅ som Katarina gjort och det var fantastiskt att läsa och jag är full av beundran hur du hanterar din situation och är tacksam att jag får ta del av dina tankar. Hälsningar fotograf Björn Grankvist