28 FOMO
28
FOMO
Fear of missing out, är en förkortning jag lärde mig i min tarmcancergrupp när jag gjorde ett försök att prata positivt om döden. Och visst har jag det också om vad som kommer att hända o världen. Men det jag först associerade till var ungdomsgårdarna i Mölnlycke. Jag har tidigare berättat om våra två gårdar, Svenska gården och Kyrkogården, och samma gällde på bägge. De stängde klockan tio och vi satt kvar till tio och även hängde en stund utanför, för kanske skulle det hända något. Den allvarligaste händelsen missade jag med nån halvtimme. Det var efter ett disco på Svenska. Det hängde ganska många utanför gården efter den stängt. Veckan innan hade vi varit ett gäng uppe på folkhögskolan, IOGT -NTO, nykterhetsrörelsens centrum, när de hade dans. Vi hade väl inte varit direkt störiga men blev utkörda, och vägrade, för att vi var fulla, och polis tillkallades. En bil med två poliser kom, jag tillhörde dem som stack och såg inte när poliserna blev nedslagna av ett par av mina vänner. Det hade tidigare varit några skärmytslingar med polisen i Hålan (en gammal grusgrop där vi satt och grundade, läs söp). När nu någon ringde polisen kom de fullt utrustade med flera bilar och hundar. Det hade blivit rejält stökigt och när hundarna bussades på så högg de flera stycken. Oturligt nog var en av de som blivit bitna en ung oskyldig tjej som råkade vara dotter till en av redaktörerna på GP. Nästa dag var det ett stort reportage i tidningen om polisvåldet med hundar mot värnlösa ungdomar. Det missade jag alltså. Men oftast hände ingenting och sista timmen satt vi mest och bara väntade och skämtade om att vi inte ville missa något.
När det gäller döden har jag samma känsla. Jag vill se hur det går, trots att jag vet att det kommer att pågå även om jag blev åttio eller hundra. Jag inbillar mig att vi är den mest intressanta generationen. Det har hänt otroligt mycket. När jag föddes hade vi ingen teve, men vadjag minns har den alltid funnits. Tror jag var fem när den kom och jag såg Andy Pandy. Vår telefon var en vevtelefon som kopplade till en växel , som jag tyckte om att busringa på, eller bara tala med växeltelefonisten. Fem åtta hade vi i telefonnummer och bästa kompisen fyra två. Sen har utvecklingen gått i en rasande fart och framförallt ekonomin för att inte tala om datautvecklingen. Jag skaffade min första dator i mitten av nittitalet och har väl hängt med hyfsat i utvecklingen fram till AI, där släppte jag taget. Men utvecklingen har lett till ökad konsumtion som kräver ökad produktion för att tillfredsställa den ständigt hungrande Tillväxten. Utan tillväxt kommer ekonomin att rasa och det är det absolut viktigaste att hålla vid liv. Sen får det ju konsekvenser som att klimatet nu mer och mer börjar skena, jordar förstörs, eller ockuperas av främmande makt, rent vatten blir en bristvara och folk flyr, krig om jord och vad som finns under ytan startas och en liten besutten del försöker skydda sig mot hotet utifrån. Vi vill inte sänka vår välfärd. Vi har rätt till den. Domedagsprofetior har alltid funnits men aldrig att de känts lika reella som nu. Och den stora skillnaden är att vi inte har något fast datum utan det kommer att ta tid och det pågår nu. Vi kanske inte kan göra något åt det skenande klimatet om vi inte gör något inom de närmsta tio femton åren, men det innebär inte att jorden går under då. Det tar tid samtidigt som allt fler människor går under. Covid visade att det är möjligt att minska utsläppen, i princip är det ju så enkelt som att man minskar produktion, transporter och djurfabriker, men redan ett år efter var utsläppen på nya rekordnivåer. Och klimatet är bara en av alla undergångsscenarion. Vi fiskar ut våra vatten som vi samtidigt förgiftar, vi har mikroplaster överallt, i dimjölken, i hjärnan, på nordpolen. Vi hanterar massor med gifter som sprider sig överallt, krigen blir mer och mer hotfulla och vi har några vettvillingar nu som försöker skaffa världsherravälde. Personligen tror jag Musk med AI är det största hotet. Om han med politiskt stöd från herrar som Trump, Putin och Xi Jinping tar sig uppdraget att med hjälp av AI att rädda världen tror jag det går riktigt illa: Jämfört med det tror jag Hitlers (haha fick jag även in Godwins lag) slutgiltliga lösning bara var en västanbris. Visste ni förresten att av ryggradsdjurs totala biomassa så är människornas drygt 30 % och våra husdjur lite över 60 %. 7 % återstår till vilda däggdjur fåglar, fiskar och kräldjur. Det är alltså viktigare att tala om husdjurens överbefolkning än människors. Vi måste minska vårt köttätande.
Som jag ser det finns det tre lösningar som kan rädda oss. Den goda världsdiktatorn som fördelar alla resurser rättvist på en hållbar nivå. Och med tanke på vad som nu sker på världsscenen så tror jag faktisk inte det är möjligt. Nästa är en revolution från syd som idag skulle bli fullständigt massakrerad av oss i väst, om inte, det först kommer en total ekonomisk kollaps och med det raserar alla samhällsstrukturer. Och det är det jag hoppas på, och som jag tyvärr är rädd för att missa. Sa jag förresten att jag är och alltid har varit anarkist?
