35 Röntgenresultat
35
Röntgenresultat
När vi stod utanför sjukhuset hördes fem svanar som trumpetande flög över sjukhuset och inåt landet. Det kändes som nån form av varsel. Gott eller ont?
Ja så då träffade jag min läkare Athir Aziz igen för att få röntgenresultatet. Jag tycker om honom. Han har ett mjukt inlyssnande sätt men väjer inte det minsta för att säga som det är, och bra är det inte. Det växer i mig, i synnerhet i levern både i storlek och antal. Största levermetastasen är nu 48 * 34 mm (tidigare 32 * 22), i lungorna är det lite lugnare även om de växer där också. Huvudtumören väsentligen oförändrad (vilket jag tycker är en rolig formulering som är lite av en oxymoron, i stort sett eller huvudsakligen hade varit bättre. Nåväl nu är det inte längre några sex till tolv månader som gäller utan snarare två veckor till två månader eftersom cellgifterna inte biter. Men om två månader ska vi ju åka på husbilssemester :(. Det finns en chans med en tredje linjens cellgifter små tabletter, visst ser de giftiga ut. Om de tar bör jag klara mig över semestern säger han. Men han vill inte ge några garantier! Men vart ska jag då klaga? ARN? Han vill inte heller ge mig cannabis pga av dåligt evidens. Ett par studier med sammanlagt 1200 cancerpatienter har gjorts och inte visat ett resultat bättre än placebo, så han har inte något att vila sig på trots att jag säger att det fungerar. Morfin kan jag däremot få så mycket jag vill. Det har evidens.
Något som inte heller har evidens är maskmedel, Ivermectin och Fenbendazol, enbart anekdotiskt. Bör jag pröva det? Det har ju också biverkningar, inte jätteallvarliga men dock. Aziz vill inte rekommendera det, inte heller Helena Toss. Bägge är av den åsikten att om det fungerar skulle det forskas och utvecklas på och inte som i mitt fenbendazolforum mörka det. Jag tycker ibland det är roligt med saker som ’mörkas och hemlighålls’ som det skrivs om på internet. Inte jättelyckad mörkning i alla fall, jag tror jag skippar det. Övertala mig gärna om att jag har fel.
På vägen hem började vi åka E4 men ändrade oss innan Birsta för att ta indalsvägen hem som ju är lugnare och vackrare. I korsningen när vi svängt av från E4 så är det köbildning från bägge håll på vägen mot Bergsåker. De flesta ska svänga av och flera bilar tvekar att svänga av mot E4 trots att mötande trafik svänger av och det är gott om plats. I synnerhet en ung svenne som verkar rädd att svänga trots att det åtskilliga gånger är öppet för honom. Till slut svänger han av, lite efter honom kommer en bil med två, ungefär jämngamla med svennen, kvinnor i svarta hijab. Där var det ingen tvekan. De bara körde på lite fräckt men utan att hindra någon annan. Och det får mig osökt att tänka på Istanbul och Teheran. Där verkade inga trafikregler som högerregel eller lämna företräde existera. När jag körde in Istanbul frapperades jag först av alla gamla femti och sextitals amerikanare som körde som taxibilar. Det som kom sen var att ta sig fram i korsningar, först blev jag stående, sen mötte jag förarnas blickar och det var idel leenden. Det här var kul, ett sorts vänligt chickenrace som efter viss träning gjorde att vi på ett nöjsamt sätt tog oss till hotellet. Nästa dag for vi över Bosporen skickande jointar mellan bilarna. Jag gillar Istanbul. Det kan jag däremot inte säga om Teheran. Samma typ av vägregler gällde men här var det en fråga om liv eller död och det var inte glädje man såg i de andra förarnas ögon, snarare mord i sinnet. I Istanbul blev vi dessutom kvar en vecka tills bilarna var sålda. Tullen på bilar var då 100 %, men en privatperson fick ta in och sälja en bil om året. Så det har jag gjort, en fabriksny Misubitchi Colt -79, inkörd från München över alperna till Venedig sen var det full fart, mellan 115 o 120 m/h toppade de. Men känslan när en vecka gått och jag hade en bunt papper på farsi att skriva under, åtskilliga namnunderskrifter, och passet (som beslagtogs när vi åkte från München) och lönen, ca 1000 kronor liggande bredvid. Lite pirrande osäkerhetskänsla var det men allt gick bra och min resa mot Afghanistan kunde fortsätta.
