Tarot
När jag kallar mig kristen hindu med newagebjäfs vore det skandal att utelämna min tarotlek. Den uppenbarade sig för mig mitt under värsta Ingerkrisen. Jag satt på golvet i Konsum, affärslokalen och gick igenom lite papper. Det var en plats jag tyckte om nära mina böcker i det som en gång skulle bli ett engelskt bibliotek med kakelugn och rökfåtöljer, vilket det aldrig blev. Men man får drömma. Så tittar jag upp och ser en kortlek, en tarotlek. Det visade sig också att det var en, (för mig) mycket speciell lek, Alistar Crowleys. Jag hade mycket krishjälp och ”personlig utveckling” hos Nina. Vi masserade varandra och lekte en del samt så la vi tarot. För mig har tarot inte varit så mycket en spådom som en associerad tolkning av bilder. Och där är Crowleys bilder mästerliga. I början under värsta krisen så var det väl mest spådom men allt eftersom har jag försökt tolka bilden med sinnet och de associationer den väcker. Det var ungefär så Ljung använde korten, att skapa associationer. Samma gäller ju att tyda drömmar. Det är bara drömmaren som till fullo kan förstå sina drömmar och de acciósiarioner som de väcker. Hos Nina så betydde korten verkligen något. Jag hade blivit frälst och varit med om saker jag inte kunde förklara, men istället för upplysning så ledde det till förvirring. Jag trodde på allt, jag levde i en magisk värld där jag var själva kärnan i mitt eget liv. Jag kunde påverka mitt liv medvetet. Tanken och själens krafter var livet. När jag började genomskåda mig själv så gjorde jag som alltid. Lite till. Jag blev solipsist. Ganska kul och omöjligt att diskutera mot. Hela universum i min hjärna, eller inte i utan inom.
Så leken var viktig och kortens betydelse kändes avgörande. Stundtals la jag en spådom om dagen. Ett kort saknades. Drottningen av svärd (spader sju), den svarta damen. Iofs ett positivt kort men för mig var det så mycket Inger, den svärta hon förde med sig, men också kontrasterat av ett sagolikt ljus. Nu är det längesen jag sist la någon och därför tänker jag göra det nu med tre kort. Första kortet för det som varit, andra för det som är och tredje det som kommer att bli.
Det som varit:
Ruter fyra – Makt , manifestering, integritet, karaktär. Denna underkastas en föreskriven ordning med både positiva och negativa sidor. En beskrivning i boken av en rigid människa. En orubblig person sann mot sina principer och ideal, med risk för att bli en paragrafryttare.
Kortet frågar: Är ditt liv som en sträng fästning eller behöver det mer ordning och fasthet.
Affirnation: Jag ställer min makt i kärlekens tjänst
Det som är:
Klöver dam/drottningen av stavar – vattenaspekten av eld, självkännedom, förändring, medlidande.
Drottningen av stavar har lärt sig självkännedom. Hon har sett djupt in i sin egen natur som lett till en förvandling av hennes väsen. Hennes krona av andlig klarhet och större genomskådande bär fortfarande taggar från törnekronan som en påminnelse om tidigare förnedring och lidande. Medvetandet är vänt inåt, hon utstrålar den inre fridens välsignelse. Tallkotten i änden på staven symboliserar andligt växande.
Kortet antyder: Du har arbetat med dig själv och gjort framsteg. Det är tid att dela detta med andra.
Kortet frågar: Hur kan du dela med dig till andra av de insikter du fått.
Kortet råder: Handling är att visa att du vet. Att undervisa är att låta andra få veta att de vet detta lika bra som du.
Affirmation: Jag är en strålande varelse fylld av ljus och kärlek.
Det som kommer:
Hjärter/bägare sex – Pleasure/sinnlighet. Lusta välbehag, sex och emotionell förnyelse.
Lotusblommorna slår ut och glöder i den kraftfulla livskraftens färg. Ormarna på kortet symboliserar den naturliga sexualitetens förvandlingskraft. De överflödiga känslorna flödar ur blommorna in i bägarna. Detta kort är en inbjudan att underkasta dig ditt eget känslolivs rikedom som att hoppa ut i vattnet och släppa taget. När du stiger upp till ytan är du uppfriskad. Detta är dödens och pånyttfödelsens process.
Kortet antyder. Njut av allt livet ger dig
Kortet frågar om du håller fast vid gamla trosföreställningar som hindrar dig
Affirmation: Jag är nu öppen för att dela kärlekens glädje på alla nivåer.
Ur Ziegler, Tarot, Själens spegel
Detta är bokens tolkningar i sammandrag av de kort jag drog. Det är ganska lätt att väga in betydelser som passar en. I mitt sammandrag har jag tagit det som passat mig. Men jag tror även du med hjälp av kort och text kan finna en betydelsefull tolkning. Jag tänker nu avge min tolkning.
Det som varit:
Jag har och är nog en rätt rigid människa och de regler och ideal jag underkastat mig har jag också varit väldigt principfull mot. När jag jobbade med behandling på Brännan sa alltid Lillis att vårt arbetslag var en perfekt kombination med drivande, smörjande och bromsande. Jonas var den drivande med nya ideer och framsynthet. Terry den smörjande, trasslade sig alltid egenom alla situationer ofta alldeles utmärkt, men inte helt korrekt. Jag var den som höll strukturen uppe med att se till att vi höll oss inom våra regler och ideal, och ett samarbete som fungerade utan nämvärt gnissel trots att våra roller ofta var motstridiga. Handledning både i grupp och enskilt vara en viktig pusselbit för att hålla ihop teamet och utnyttja våra specifika styrkor. Närmare tio år arbetade vi ihop. När jag började på soc blev regler och lagar ändå viktigare. Där var jag en myndighetsperson med en hel del befogenheter och de upprätthölls av våra lagar som jag hade att luta mig mot. Jag tyckte verkligen om att sitta i Länsrätten, senare Förvaltningsrätt och försvara våra beslut tillsammans med bästa kollegan Marita. Soc i Sollefteå lejde inte in någon jurist utan vi fick möta barnets och familjens respektive ombud och lägga upp vår plan att försvara vår utredning och därmed beslut tagna på den. Det gick ofta bra.
Sen jag fått min diagnos så har jag nog släppt på min fyrkantighet och låter de fyra elementen som syns på tornens topp, i kortet, flöda fritt, eller i alla fall friare.
Nuet:
Självkännedom, förändring, minnet av lidandet och ett andligt växande. För mig är nuet väldigt mycket det här året jag levt med cancer. Det har kastat mig fram och tillbaka i olika känslotillstånd. Det började med acceptans och har nog varit den dominerande känslan hela tiden även när jag fallit in i besvikelse och uppgivenhet. Mycket är det också glädje på ett nytt sätt, nyfikenhet och ett fördjupat andligt uppvaknande. Rädsla och ångest har jag nog inte känt en enda gång vilket är ovanligt för mig som lätt faller in i katastrofscenarier och stundtals även viss mörkrädsla av typen, tänk om jag möter en björn, eller det kanske kommer ligister och krossar rutor och kastar brandbomber. Absolut inget som tagit stor plats men som kommit över mig ibland. Att jag nu börjat skriva är förutom bearbetning också en studie i mig själv med ökad självkännedom som följd. Är inte detta vad vägen mot döden handlar om. Nu har jag kyrkan som närmsta granne mitt över vägen, snett emot ligger församlingshemmet dit jag har gått ett par gånger och pratat med prästen om min tro och om döden, lättsamma befriande samtal. Jag har tom gått med i svenska kyrkan, blev antagen i veckan ( skriver de här raderna 21 november för senare publicering). Mest har kyrkan för mig inneburit musik. Sista månaden har jag varit på fyra konserter varav två köruppträdanden. Körmusik tilltalar mig och nu har ljudet och musiken blivit så mycket viktigare. Brasse var här idag och installerade en ny ljudanläggning som han även varit med och valt ut. Äntligen har vi hög ljudkvalitet i vår lägenhet, det är stor skillnad mot vad vi haft och jag upplever det riktigt mäktigt och roligt att lyssna. Musik som tidigare haft rätt låg prioritet hos oss. Så på kortets fråga är mitt svar att det är genom dessa texter jag delar med mig av de insikter jag når. Kanske är de ord jag delar med mig till hjälp för någon, intresse för en annan och som faller bort i bruset för andra. På så sätt är de här texterna förmedling av den kunskap jag förvärvat mig, delat och uttryckt på just mitt vis.
Framåt:
Sinnlighet och njutning. Stämmer det? Sex har helt försvunnit sen jag började med cellgifter, eller så länge jag varit sjuk innan också. Sen har sex inte varit någon av mina starka sidor utan förhållandet till min älskade har blivit alltmer platoniskt. Det känns däremot som att kropparnas närhet åter närmar sig. Efter att jag brände ut mig på soc har jag fått svårt med kroppslig närhet, pandemin var närmast en befrielse att slippa krama folk. Nu är ju mitt taskiga immunförsvar skäl nog. Men vi har lyft upp massagebänken som står i rummet och pockar på sin uppmärksamhet. Jag besväras en hel del av torr hud och klåda och då är det skönt att låta IngaMari smörja in min rygg.
Och nog har mina känslor öppnats mycket sen jag fick min diagnos och inte minst nu sen jag bestämt mig för att skriva mitt sista år. Att kortet nämner döden och pånyttfödelse som min framtid har jag ju lätt att ta till mig.
Jag är nu öppen för att dela kärlekens glädje på alla nivåer.
