Nobelbanketten
14
Nobelbanketten
Vi kom från bion, Låt älven leva, en spelfilm från förra året om demonstrationerna mot utbyggnaden av Alta 78-79, och slog oss ner framför teven och årets Nobelbankett. Har inte alla nån gång drömt om att bli berömd? Filmskådespelare , fotbollspelare, författare eller varför inte nobelpristagare. Själv har jag nån gång önskat att jag blivit en framgångsrik författare, fast helt utan framgång, ochh så är det väl för de flesta av oss, det blev bara drömmar, och inget fel på detm drömmar som ändå ofta gav oss ett insteg till våra livsval. Men när vi slått på teven presenterades årets medicinpris populärvetenskapligt om mikro-RNA, en av cellens minsta beståndsdelar som designar proteiner till att få den funktion de ska ha. Jag tänkte då på den dröm jag hade i flera år om att få forska som mikrobiolog, inte för att bli berömd och nån tanke på nobelpriset utan bara få komma så långt in i livets minsta beståndsdelar det går, enbart av nyfikenhet. Antagligen hänger det väl till viss del samman med min tro att det minsta också är det största.
Mitt största intresse av att se banketten är ändå maten. Hur tas gröten emot vilken kvalitet är det på kycklingen, kan man servera rotsaker som förrätt och hur klarade sig glassen och äpplena till dessert? Ja det där med gröt var bankettens största skandal enligt Tone Sjunnesson, och kanske var det det, men jag tror nog att hennes eget halsande ur flaska var en större skandal, allt i hennes eget reportage i Aftonbladet. Jag hoppas verkligen hon är med i Cyklopernas land på fredag, ett av våra favoritprogram som sällan missas. Köttbiten på huvudrätten var kyckling, jag googlade fram att det var Rekokyckling som producerat, kycklingar som får gå ute när årstid och väder tillåter och som tillåts att växa långsammare för att ge en smakrikare fågel. Jessie Sommarström presenterar själv maten och framhåller den ska vara svensk, nyttig och hållbar. Det är ett fantastiskt konstverk hon presterar där allt måste passa i tid och mängd. Sommarström är själv adopterad från Goa i Indien och började efter gymnasiet som diskare och klättrade sakta uppåt till att förestå Sturehof och sen starta eget och blev årets kock 2022 och nu ha hand om Nobelmiddagen med nya djärva grepp. Det förvånar att jag inte sett några arga sd-kommentarer om att tillåta en invandrare ta hand om maten på landets största kultursammankomst, dessutom med gröt och kålrötter (fanns iofs inte) på en middag som skall vara det svenskaste vi har. Var är köttbullarna, skinkan, och kebaben? En svensk äter kött!Men kanske läser jag inte rätt forum. Efter Sommarstöms presentation kommer vi till Pernilla Månsson Colt och Tareq Taylors provsmakning. Jo det var säkert gott, rentav mycket fantastiskt gott, men Tareqs överdådiga strösslande med smaksuperlativer är för mycket. Det är nyanslöst i sin överdådighet och låter mer som ett betalt reklaminslag där han får betalt på ackord för varje superlativ. Nåväl de är lite gulliga tillsammans också och deras chiliexperiment ser man gärna om och om igen. https://www.facebook.com/share/1Aj8r7Edsq/ .
årets julgran
Morronen därpå går jag upp halvfem, äter frukost och tar Kärztin på PRO-rundan. Sen väntar jag på taxin som ska komma klockan sex. Han ringer kl sex, men nerifrån Tannflo där jag flyttade ifrån för ett halvårsen med folkbokföring och ändring till Sjukresor direkt. Ibland undrar jag vad de sysslar med i Ånge. Ja det tar ju bara drygt tio minuter att köra hit och det är bokat med tre timmar för tvåtimmarsresan till Onkologicentrum. Sen får jag sitta där med giftinsprutning några timmar. Det nya cellgiftet är två timmar snabbare än oxaliplatin och verkar som (det var bara två och en halfte gången) de har lindrigare biverkningar. På kvällen förnöjer vi oss med Kulturfrågan kontrapunkt, underhållande men svårt. Man blir glad bara men klarar nån fråga. Litteratur är vi rätt hyfsade på men musik riktigt dåliga. Konsten ligger väl nånstans mittemellan.
Och ikväll är det prostens julgröt!
