Mässling
Som vanligt varje år skrivs katastrofrubriker om årets ”mässlingepedimi” I år ligger den än så länge på 22 personer. All form av proportionalitet upphör när det är fråga om mässling som sen 1982 (mpr-vaccinet införs) tagit sammanlagt sju personers liv, alltså en vart femte år. Influensan tar 200 per år. 1500 personer tar livet av sig årligen vilket diskuteras alldeles för lite.
Jag har själv haft mässlingen liksom väl de flesta, i stort sett alla, som är födda före 1971 då första vaccinet kom. De flesta dog trots allt inte i Sverige. På sextitalet dog ca 30 personer av mässling, alltså tre stycken per år. Och det har att göra med hälsa kopplad till vatten och tillräckligt med frisk mat. ”Antalet årliga dödsfall minskade kraftigt från 1861 till 1910, från ett medeltal på nästan 1 800 per år till ungefär 400” (Wikipedia).
Nu är inte mässlingen en ofarlig sjukdom. Tex så drabbas en av tusen av hjärnhinneinflammation, vilket i sig kan leda till allvarliga komplikationer som tex lunginflammation, öroninflammation, diarré mm. Dödligheten brukar anges till en per tusen eller tvåtusen men jag tvivlar. Går vi till sextitalets statistik så är antalet rapporterade mässlingfall per år som lägst femtusen och som högst 45 000 vilket bara det visar en lägre dödlighet med tre döda per år. Men då ”alla fick mässlingen” innan vaccinet. Fråga om ni känner någon född före 1971 som inte haft mässlingen. Det föds mellan 100 och 120 000 per år och då borde ju antalet mässlingfall ligga ungefär där också, med variationer givetvis och då faller dödligheten till under en på trettitusen.
En annan fundering jag har är faran för barn under 1,5 år. Det stämmer säkert att de är mer utsatta. Men åter till sextitalet, innan vaccin, och med dess stora barnkullar och tre dödsfall årligen. Jag var sex år, en av sex barn, när jag hade mässlingen. Min minsta syster var då ett år och en fosterbror var tre. Jag minns det som att alla barn var sjuka samtidigt men det behöver inte gälla de minsta. Och jag minns inte hur sjuk jag var. Jag har för mig att vattkopporna kliade mer och att påssjukan var mer ont. Sjuka var vi i alla fall och tag tror att vi var en rätt normakl barnfamilj då och mässlingen är som nämnts oerhört smittsam. Hade barn ett större immunitetsskydd förr då de uppenbarligen var mer exponerade för smittan?
Ofta när jag presenterar statistik om mässlingen i Sverige är motargumentet som att jag vill förbjuda vaccin, att jag är vaccinmotståndare. Så känsliga är alltså dessa statistiska fakta mot mässlinghysterin. Epedemier som i Sverige inte överstigit 60 insjuknade personer sen sekelskiftet. Vaccinet gör nytta. I Sverige vaccineras 98 % mot barnsjukdomarna och det krävs 95 % för det som kallas gruppimmunitiet. Där är vi och kan gott klappa oss för bröstet för det och skryta med våra siffror om bara en död i mässling vart femte år och ägna oss åt väsentligare letala faror. Och framförallt låta de två procent som väljer att avstå få göra det även om det aldrig är vare sig fel att diskutera med dem eller för den del att lyssna på dem.
Ute i världen ser det annorlunda ut. 1980 när mässling började vaccineras dog 2,6 miljoner (huvudsakligen barn) av mässling. År tvåtusen var det 650 000 och 2016 var det under 100 000, så vaccinet gör skillnad. Personligen anser jag att vaccin rent generellt är bland de bättre läkemedel. Det har få biverkningar och ger ofta ett livslångt skydd samt att några sjukdomar som polio och smittkoppor nästan helt utrotats. Det tycker jag är bra. Sen tycker jag också att det alltid finns skäl att ifrågasätta läkemedelsindustrin då det inte bara är gott den för med sig även om mycket är det. Men där det finns stora pengar att tjäna hittar man även cynism angående mänskligt liv. Och just därför är fakta så mycket intressantare än hysteri.
