KÖR SAKTA

Mycket av min propaganda går ut på att sakta ner tempot. Ta det lite lugnare. Släpp på gaspedalen och släpp ut lite mindre avgaser samtidigt som du minskar stressnivån. Jobba lite mindre och lugnare, ta dig tid hemma med familjen, låt maten ta sin tid både att tillaga och att äta, minska köphysterin och ja varför inte fundera på det där med slowcitykonceptet. http://www.slowmovement.com/slow_cities.php

Ett annat sätt att ta det lugn är att gå. Man kan gå långt och man kan uppleva mycket. Att gå är ett bra sätt att finna sina egna tankar samtidigt som nya vyer öppnar sig. Pilgrimsleden Santiago de Compostela har varit bidragande till att öka vandringsturismen och gjorts populär inte minst av författarna Paulo Coelho och Shirley McLane. Men för den som inte vill åka och trängas på en led i Spanien finns goda alternativ på hemmaplan. En vandringsled finns längs Höga kusten och en annan håller som bäst på att anknytas till den uppe ovanför Junsele och ner längs Ådalen. Igår var jag med Kjell Bäckvall och tittade på en sträcka nere hos oss. Leden går långa bitar utefter älven och ger en fin kontakt med alla våra element. Ett par kilometer nedanför oss har nipbrinken rasat och är kanske inte lämplig att klättra över så Kjell ville hitta en alternativ väg runt raset. Det är några år sedan jag gick där men jag minns dels en stig upp längs Mångmanån från den gamla kvarnplatsen ovanför Moforsens kraftverk, dels den gamla allfarvägen som gick bra att gå sist jag gick där. Kan det vara tio år sedan.

Vi körde bil ner till kraftverket och gick därifrån. Den gamla stigen/kärrvägen upp längs ån syntes tydligt och var rätt lätt att ta sig fram på. Det var genom en gammal lättvandrad trolsk skog med stora mer eller mindre nermultnade träd och någon lada som snart är återtagen av naturen. Väljer Kjell den vägen behövs inte mycket röjningsarbete för att göra den lättvandrad.

Värre var kanske den gamla landsvägen vi tog tillbaka ner. Stundtals märker man inte att det är en väg här, men rätt vad det är ligger en bil vid vägen och plötsligt slingrar sig vägen fram genom en ravin där gamla vägräckena är kvar. Flera stora träd växer upp ur vägen och en del av dem har rasat ner över vägbanan. Det blir ett tufft jobb att röja upp den här vägen. Men den har sina fördelar. Det är ett stycke kultur. En landsväg som senast användes för ca 50 år sedan men som fortfarande slingrar sig upp genom landskapet och ger en annorlunda kulturupplevelser än den medeltida kurirvägen som leden senare går in på. Var tid har sin karaktär genom Ådalens trolska landskap.

http://www.mittsverigeturism.se/index.php?option=com_content&view=article&id=763&Itemid=144