En ny stad

Jag drömmer om en stad i fred. En skapande växande stad. En stad dit människor kommer för att vi tror på en möjlig framtid. Människor från olika delar av världen, människor med olika kompetenser och förutsättningar men med det gemensamma att de vill bygga något nytt. De vill se ett hållbart samhälle där vi tar tillvara på resurser och idéer. Det är inte en stad byggd för bilar. Det är inte en stad som förbrukar plast och olja i överflöd. Det är en levande stad, en vacker stad med spännande arkitektur och innovativa industrier. Jag ser människor med en framtid och en tro, oavsett vilken tro de har. Jag drömmer om en hållbar stad på människors villkor.

En offensiv satsning nu skulle vara att bygga en ny stad. Bygg direkt för 100 000 invånare någonstans i Norrland med så stora ytor omkring att den utan vidare kan expandera till 2 – 3 miljoner. Det skulle antagligen snabbt bli ett lönsamt projekt samtidigt som det skulle vara ledande inom energi, ekologi, odling och inte minst integration.

1. Hitta platsen
Jag skriver i Norrland eftersom här är glest befolkat med möjlighet för många att bosätta sig. För att kunna bygga ut en stad till två tre miljoner behövs en rätt stor obebyggd yta. Som exempel kan nämnas München som har 2.5 miljoner invånare på 4000 kvadratkilometer, vilket är lika mycket som en kvadrat med 63 km sida eller en cirkel med drygt 7 mils diameter. En sådan stad skulle man kunna bygga här i Sollefteå där jag bor och bara tangera de tätorter som redan finns. Här går järnväg (Forsmo-Hotingbanan) mellan inlandsbanan och stambanan. Självklart finns många andra platser än Sollefteå kommun, inte minst i Jämtland och Västerbotten. Sollefteå kommun, är som exempel, till ytan lika stort som Skåne men med mindre än 20 000 invånare.

2. Starta
Sätt upp ett antal byggmoduler på platsen så att ett antal arkitekter, ingengörer, ekologer, agronomer mm kan börja rita, mäta och planera på plats. Människor med skilda kompetenser från skilda kulturer, såväl nyanlända som personer som gått på svenska universitet. Låt dem komma fram till en helhet och planera sen ett första bostadsområde dit folk kan flytta in och börja arbeta med själva bygget. Låt kulturen och skapandet komma med från början för att verkligen få till ett rikt mänskligt samhälle. Integration är en central idé i det nya stadsbygget då det kommer hit mycket kompetent folk nu som skulle vara villiga att delta i detta projekt. Ett hållbart stadsbygge där stadsplanen inte görs för bilar utan för att leva i och med smarta kollektiva transporter för människor och gods såväl inom som till staden.

3. Energi
Här i norr går det inte att enbart försörja energi med solceller. Visst ska det finnas på alla tak liksom den senaste tekniken av vindkraft med relativt små effektiva tysta snurror. Energilösningar för att lagra behövs som tex i berggrunden under. Avfall, skit etc kan tas tillvara på ett miljömässigt sätt och ge energi som gas med gödsel till odlingar som biprodukt.

4 Mat
Odlingszonerna flyttar sig sakta uppåt och vi odlar snart samma grödor i Norrland som bara gick att odla i södra Sverige för femti år sedan. Mycket åkermark ligger idag i träda men kan odlas upp igen i mindre enheter och leverera mat till staden. Men även odlingslotter har betydelse för såväl försörjning som rekreation där alla som vill kan odla sin egen mat i den omfattning de önskar tillsammans eller i samodlingar inom stadsområdet.

5. Ekonomi
Dagens ekonomiska system bygger på tillväxt baserat kring bilen och oljan. Det är vad som fått pengarna att rulla de senaste 100 åren. Här är alla eniga om att vi nått en gräns. Världen tål inte mer bilar eller oljeutsläpp längre. I det läget är det intressant att prova nya ekonomiska former. I uppbyggandet av en ny stad kan man använda sig delvis av en lokal valuta på samma sätt som gjordes vid större byggnationer på Jersey i början på förra seklet. Medborgarlön är en annan byggsten i detta. Hit kommer folk som vill vara med och bygga upp och delta i något nytt. Många som flyr från städer som numer är ruiner och inget hellre vill än att få använda sin kompetens framför att sitta inlåsta någonstans. Dessa behöver inte kontrolleras att de arbetar eller gör nytta, tvärtom blir utmaningen att ta tillvara på så mångas konstruktiva idéer som möjligt. Visst behövs fortfarande vanligt avlönade arbeten med pengar som används i hela samhället. Det är ju ingen isolerad ö utan tvärtemot något från var det ska spridas inspiration och kraft. Företagsamhet är en annan utmaning där det med fördel kan testas nya förenklade regler så att det blir möjligt att starta mindre företag som affärer, distributörer, serveringar etc.

Jag fick iden när jag såg programmet bikes vs cars där det så tydligt framgår hur våra städer är byggda på bilens villkor. Jag säger inte att vi ska vara helt utan bilar, men vi kan börja bygga en stad kring människans villkor och ha som referens till hur vi förändrar våra andra städer.

Fakta från filmen
Bilen är vår identitet. Bilreklamen är en stor bransch där vi framställs med bilen hur vi vill verka. Är vi rik, praktisk, äventyrlig eller familjär så finns det en bil som visar det. Ja till och med den mest miljövänliga kan visa fram sin identitet med en ”miljöbil”.

Från 1982 till 2001 har befolkningen i världen ökat med 20 % och antalet bilar med 236 %. 2013 fanns det 1 miljard bilar i världen och 2020 beräknas det antalat att ha fördubblats. 2013 såldes över 80 miljoner nya bilar, mindre en 1 % av dem var elbilar, 20 % var stadsjeepar.
De europeiska miljöreglerna är utformade så att den ”miljövänligaste” bilen är den som släpper ut minst CO2/kilo bil, vilket medför att en tanks är miljövänligare än en Fiat 500. En stor Mercedes placerar sig däremellan. Ju tyngre bil desto miljövänligare blir effekten!

7 miljoner människor dör varje år pga av luftföroreningar. I Europa lider 30 miljoner av stressrelaterade sjukdomar till följd av trafikbuller.

I programmet berättas om några städer där politiska beslut gör skillnad åt olika håll. Los Angeles som på 30-talet var världens bästa kolektivtrafikstad och där flertalet även cyklade på utbyggda cykelbanor började efter kriget att helt göras om för biltrafik endast. Spårvagnarna skrotades och sänktes i havet, rälsen revs upp, cykelbanor blev parkeringar. På sextitalet försvann den sista spårvagnen från LA vars yta idag till 70% består av vägar och parkeringsytor.

Sao Paolo med 20 miljoner invånare ligger i den växande ekonomin Brasilien där bilmängden expanderar kraftigt, liksom miljöförstöring, skövling och luftföroreningar. Det finns idag 3 miljoner bilar i staden. I Sao Paolo sitter den genomsnittlige pendlaren 3 timmar varje dag i kö. En ny borgmästare gjorde det nyligen svårare för bilister och lättare för cyklister genom att över en natt i september 2014 ta bort 40 000 parkeringsplatser och omvandla det till 40 mil cykelbanor.

Köpenhamn och Amsterdam är utsedda till världens cykelhuvudstäder. 1937 hade var tredje invånare i Köpenhamn en cykel. Idag är det fyra av fem. 40 % av köpenhamns arbetare pendlar till jobbet på cykel vilket är fler cykelpendlare än vad det finns i hela USA. Köpenhamn vill ytterligare öka andelen cyklande befolkning.

Vilket samhälle vi vill ha är i slutändan ett politiskt beslut. Jag formulerade mina tankar här ovan efter jag sett filmen bikes vs cars. De är på inga sätt vare sig fullständiga eller helt genomtänkta, men jag tänker att idén är möjlig och ett gott underlag att utveckla. Och att börja snart är inget omöjligt. Snarast en möjlighet.