Två bortglömda frågor
Moderaterna har satt agendan vid årets val. Det nya arbetarpartiet inriktar sig på jobben och att alla ska jobba. Det har gjort att valets stora fråga har blivit den egna plåboken och att inte hamna i det alltmer obefintliga sociala skyddsnätet. Jag vill hävda att genom att acceptera denna agendan har vi klätt oss med skygglappar och missar två av de viktigaste frågorna.
1.upphovsrätt och integritet
2.Miljö och klimat.
Upphovsrätt och integritet är två intressen som kolliderar i vår nya nätverklighet. Ska vi skydda upphovsrätten maximalt måste vi också få full insyn och kontroll över var och ens nätvanor. Det är inga enkla avvägningar som ska göras och mycket handlar det om vilken utsiktspunkt vi väljer att se det från. Förr kopierade vi musik från radioapparater och spelade in film från våra teveapparater och ingen skulle väl då accepterat att ha apparatur installerad i varje hem som kontrollerade att vi inte gjorde detta. Ändå är det faktiskt det detta handlar om. Då som nu åsidosatte vi upphovsrätten för att gratis få komma att material. Skillnaden är att idag kan vi masskopiera direkt på nätet i samma takt som det kommer ut och med samma kvalitet som orginalverken. Det är klart att det hotar förtjänstmöjligheterna för såväl konstnären som för industrin som säljer det. Här kan man alltså välja att värna konstärer och/eller underhållningsindustrin. Det är också möjligt att anta en helt och hållet marknadsekonomisk ståndpunkt om tillgång och efterfrågan och att acceptera att varorna sprids i oändligt många kopior och att därför priset går mot noll. För underhållningsindustrin är ett sådant synsätt rena döden. Om ingen längre är intresserad av att betala för industrins plast och emballage utan väljer att direkt hämta själva verksinnnehållet direkt från skapelsen finns ju inte längre nåt att sälja. Men verket har ju fortfarande ett värde. Problemet blit hur konstnären ska få betalt för att ha lust att fortsätta. Konstnären är alltid intresserad av att sprida sitt verk och sitt namn till så många som möjligt. Det här behöver inte stå i motsats till vartannat.
Å andra sidan kan man bevaka internet så att ingen olaglig kopiering sker men man kontrollerar då samtidigt all datakommunikation. Att göra det finns ytterligare andra intressen som vill. En är den polisiära för ren brotsbekämpning, en annan att skydda landet från inre och yttre hot som tex terroristberkämpning. Problemet här är att man måste definiera vem som är terrorist och vem som inte är det, vilket kan stöta på problerm utifrån vilken åsikt man har och vad staten anser som hot. Desto totalitärare stat ju större brukar intresset för att kontrollera medborgarna vara. Datakontrollen står ju också i kontrast mot yttrandefriheten och meddelarfriheten. Alltså i direkt konflikt med vår grundlag.
Miljöpartiets grundsyn är att värna om den enskilda medborgarens integritet. Att det i sig inte finns något värde i att värna en förpackningsindustri om varorna kan distrubueras utan detta led. Att värna om invånares säkerhet utan att den enskildas rättssäkerhet sätts ur spel på så sätt måste polis kunna övervaka vid tillräcklig misstanke när domstol ger tillstånd. Det är den vägen det måste ske, inte på uppdrag av privata intressen. Miljöpartiet vill också finna medel att ersätta konstnärer utifrån att deras verk kopieras för privat nedladdning.
Den andra frågan vi väljer att inte ta upp är alltså miljöhoten. Rapporterna om konsekvenserna av vår konsumtion i klimatförändringr har varit märkligt tysta den här valsäsongen. Ändå är det det hittils varmaste året globalt sett och katastroferna har avlöst varandra och drabbat mer människor än någonsin. Visst kan man inte säga att översvämningarna i Pakistan och Kina, skogsbränderna i Ryssland, nederbördsrekorden i Europa och hettan i östra USA är förknippade med klimatförändringarna. Men det är just sådana här förväntningar man har på klimatförä’ndringarna. Att då gå ut i en gemensam valkampanj med att vi måste öka den svenska konsumtionen är direkt oansvarigt.
