34

Bajskaffe

Kopi Luwak/ Sibetkaffe/Palmmårdskaffe är det kaffe som kallas bajskaffe, och också är världens dyraste kaffe, har gått genom den indiska palmmårdens tarmsystem.

Nederländerna hade kaffeplantager på Indonesien på 1800-talet som skördades av slavar som inte fick ta av bönorna till sig själva. Istället plockade de bönor som den indiska palmmården ätit och bajsat ut. När det upptäcktes och den fina smaken kom fram så fångades palmmårdarna, (som också var ett gissel för plantageägarna eftersom de skattade kaffeplantagen) in och hölls i burar där de tvångsmatades med kaffebönor. Detta har gett upphov till en industri som bygger på detta djurplågeri. Vid sidan om det så plockas också bönor efter de vilda palmmårdarna (hur plockarnas arbetsvillkor är vet jag inget om) och saluförs som Wild Kopi Luwak, vilket då betingar priser på kring tretusen kronor kilot. Jag har länge varit nyfiken på att smaka på världens dyraste kaffe och efter att ha läst på lite beställde jag ett hekto för 350 kronor som räcker till 15 enkelespresso eller sju dubbla. Det är alltså det jag bjuder på på dagens kaffefest.

Avsmakningen av de rostade Arabicabönorna som tvättats efter tarmgenomgången gav delade smakupplevelser. Kanske var det inte heller rätt tillagat då det är en ljusare rostning och jag bara har en espressobryggare, men efter vi sköljt våra munnar med porlande bubbelvatten så tog testfesten vid.

– Distinkt doft

– en speciell syra

– Tydlig beska först, sen kom syran”

– Fyllig rik kaffesmak med någon syra”

– lite som svenskt kokkaffe, ej överförtjust

– ett gott kaffe, om än inte överväldigad

– nöjd, mer än nöjd, som ett gott kokkaffe som kommer direkt från lägerelden

Efter kaffeprovningen tog vi en vanlig espresso tillsammans med en liten läcker chesecake från Frodig, och mina tannflobonnkakor som har en tydlig hetta vid sidan av kardemumma och fruktsmakerna. När vi väl smält det kom diskussionerna igång och efter ett tag kom vi in på Trump. Är han smart eller dement, är det strategi han använder sig av när han hotar och kommer med nya utspel dagligen. Varför böjer sig alla stadsöverhuvud för honom utom Claudia Sheinbaum, mexikos president. Hon bemöter honom istället för att krypa och tullar och vapenhot dras tillbaka från Trump. Bäst var när hon gick ut och sa att Mexikanska gulfen har hetat det sen 1600-talet, långt innan USA fanns till. Riktigare skulle vara att kalla USA för mexikanska amerika. Men det var nästan så diskussionen hettade till om vad Trump vill och är innan vi gick över på forsen och översvämningsscenarier upp till att dammar börjar brista. Jag märker att min reaktion, ju mer jag närmar mig döden är att jag roas av katastrofscenarierna. Nästan som om min FOMO vänds till ett kanske ändå, och jag följer världsläget med ett roat intresse och hur värmekurvorna stiger allt mer entusiastiskt. Sjukt va? Men jag är ju sjuk och kostar på mig att vara lite muminpappa min sista tid.

Igår var en stressig dag. Klockan tio på förmiddagen hade jag massage och efter att jag också handlat hann jag precis hem till damernas skidskyttedistans, och knappt hade det slutat innan dagens etapp av Tirreno Adriatico startat. Det var knappt att jag han göra kaffe för att avnjuta cykeln, lunch var inte att tänka på. Jag var ändå tvungen att avbryta cykelteven för det inbokade prästsamtalet. Hon är bra vår präst och kommer med vinklar som jag inte tänkt på. Det här med medvetslösheten innan döden. Hon är nyfiken på den, för henne är vad som händer när man dör en självklarhet i hennes tro. Den känns verkligen stark och trygg. Inga helvetesprofetior här inte. Själv är jag ju nyfiken på själva döden och vill helst inte vara medvetslös och bedövad när den sker. Jag vill uppleva den. Hon tror att upplevelsen är väl så stark om man är medvetslös, och varför inte. Jag minns ju när min pappa dog och var medvetslös de sista tre dygnen och jag ändå hade nån form av kommunikation och även med tanke på alla näradöden- och uturkroppenupplevelser som florerar där patienten efteråt kan beskriva vad som hänt i operationsrummet när hen legat medvetslös där, men upplevt sig sväva ovanför. Jag har ju själv en sådan upplevelse, men vet inte säkert hur jag ska klassa den då jag var kraftigt drogpåverkad, kring letalt doserad, på en fest och betraktade den, och mig själv uppifrån taket. Så viss poäng har min kära präst. En annan sak hon tog upp var begravning som jag inte ens tänkt på. Jag har föreslagit att min aska sprids och bara tänkt kreming som om det sker från dödsfallet i sängen tills att askan ligger i en urna eller plastpåse. Det är ju ändå några steg däremellan som kista, begravningsceremoni, i kyrka eller ej och eventuell minnesceremoni. Philles minnesceremoni i Församlingshemmet minns jag starkt, den gjorde intryck på mig med bildspel och musik och en fullsatt sal med god stämning. Dannes stund i kyrkan gjorde också intryck med Mithras och Anja som verkligen gav sin far ett värdigt om än uppsluppet avsked. Så ska det vara begravningsceremoni i kyrkan ska absolut Linda leda den. Märkligt det där, jag får allt starkare önskningar om hur min död ska behandlas trots att jag hävdar att jag inte bryr mig för att jag omöjligen kan göra det. Eller kan jag? Trött blev jag och orkade inte med hela timmen och gick hem, tur att jag inte har ens hundra meter till kyrka och församlingshem. Hemma hann jag faktiskt se upploppet på Terreno Adriatico och sen sände Eurosport slutet på Paris Nice. Jonas Vingegård är verkligen inte i form och fick slita rejält för att klara sista backen som avslutades med en artonprocentig lutning, tufft även om backen inte är lång. Nåväl han tappade förstaplatsen til lagkamraten Matteo Jorgensen om han inte knäcker ihop helt kan han ändå avsluta de tre sista dagarna. Efter cykel blev det herrarnas (säger man herrar och damer annat än i just sportarrangemang?) distans på Play. Martin Ponsiluoma gjorde en oväntat bra skytteinsats med bara två bom. Med hans skidkapacitet lyckades han efter ett sista monstervarv nå pallen som bronsmedaljör. Han och sambon Hannah Öberg, som kom tvåa, kan verkligen fira på kvällen. Efter skidskyttet hann jag göra en god pastasås och koka spaghetti som blev precis klart innan stavhoppsgalan i Uppsala. Det blev inget världsrekord den här gången och lite efter tio somnade jag sött efter en lång och innehållsrik dag för att vakna till den internationella sömndagen, dagen som i dag är. Man har olika värden vid olika tidpunkter i livet och just nu är frihet från smärta och att kunna sova utan sömnmedel några av dem tillsammans med goda vänner, syskon och min allra käraste IngaMari.