30 Jävla cancerlyx

30

Jävla cancerlyx

Varför skämtar vi ständigt till det?

Jag är ju den ende som får skoja om min död. Som

judar om förintelsen. (Men ibland skämtar familjen

också, när de måste gå upp tidigt, till exempel, och

jag får ligga kvar: »Jävla cancerlyx!«)

Någon har med sig en överdådig blombukett:

»Å, vilken fin kistdekoration!«

Jag mejlar och ställer in min tid hos tandhygienis-

ten, tackar för all hjälp under åren. Avrundar med

»PS: Jag har slutat med mellanrumsborstar.«

ur Ulf Nilssons, En liten bok om konsten att dö

Jag har börjat titta på Big C, en netflixserie från 2010 som driver rejält med cancerdiagnosen. Den är riktigt underhållande där Cathy (Laura Linney) diagnostiserats med hudcancer och har kort tid kvar i livet och därför gör och säger vad som faller henne in. Det finns en hel del igenkänningsfaktorer även om hon drar ut det till sin spets. Så kanske är det lite cancerlyx att bara få ligga och se på teveserier som roar mig liksom att säga och göra vad jag vill.

Tre helsidor i lokaltidningen får väl också ses som lite lyxigt, utan cancer hade jag max fått två, kanske bara en sida, så visst är det lyxigt med lite cancer.