22 Före Mörkret

22

Före Mörkret

Julafton 2013, Centralafrika, Bangui, på läkare utan gränsers kristna klinik. I Bangui rasar våldsamma strider mellan kristen och muslimska miliser. En muslim flyr in på kliniken och den kristna milisen kräver att få mannen utlämnad för att avrätta honom. En mycket stark norsk film med verklighetsbakgrund. Våldshotet är ständigt närvarande. Vi får följa personalen på kliniken och frågan om vilka liv man ska stå upp för, de själva, patientaernas och klinikens framtid eller den muslimska mannen. Kristine Kujath Torp gör en stark roll som klinikens säkerhetsansvarige Liv som står mellan kliniken och den beväpnade milisen med fara för sitt eget liv. Filmen inger även hopp med dess civilkurage, Årets tema på filmfestivalen är det civila motståndets kraft – när blir olydnad en moralisk skyldighet.

Apropå våldet i Afrika så avslutade jag precis en bok, Tigerns år av Erik Lundblad, om en turistgrupps försvinnande i Virungabergen i östra Konga, gränstrakterna mellan Uganda och Rwanda. Där får vi följa Karin, som är en av två kidnappade svenskar, i den Huutiska milisens våld. Boken är intressant på flera nivåer då den andre jagpersonen Lars jobbar som reporter på den uppstickande privata tevekanalen TVSverige. Året är 1998 och Sverige har bara ett fåtal tevekanalet och internet är i sin linda, i Uganda kanske man måste åka tio mil för att sända meddelanden och bilder över nätet till stora kostnader. Den tar även upp den svenska diplomatin under ledning av kabinettssekreterare Jan Eliasson. Boken pendlar mellan Stockholm och Virungabergen och milisernas våld. Det sägs finnas upp till tio milisgrupper i området med åtskilliga barnsoldater. Mycket är en fortsättning på kriget mellan Huutier och Totsier.

Jag fortsätter på filmtemat. Före Mörkret var Göteborgs filmfestivals invigningsfilm, men kvällen innan hade de en smygpremiär, Beaten Heart, en fransk film som utspelar sig i Paris gängvåld. Det är en kärlekshistoria mellan väluppfostrade och ambitiösa eleven Jackie och smågangstern Clotaire vars våldskapital växer och han till slut döms (oskyldig) för mord i tolv år och släpps ut efter tio. Han söker upp Jackie som gift sig och försöker hämnas de som han satt i fängelset för. Våldet trappas upp, på tok för mycket för min smak, men filmen är vackert gjord. Inledningsscenen ett grafiskt mästerverk där svarta gangsterbilar kör ut ur ett p-hus, och slutscenen är underbar i sin banala enkelhet.

Vi startade hemma med ännu en tjuvstart dagen innan smygpremiären ur Drakens ordinarie tablå. Sidonie i Japan handlar om en fransk författare som slutat skriva sen hennes make dog. I Japan vill ett förlag satsa på en nyutgivning av hennes första bok och hon bjuds dit. I Japan är som bekant de döda alltid närvarande och hon får se sein man och också prata med honom. Det är en vacker film och långsam film där döden är ständigt närvarande. Handlingen drivs framåt med dialog mellan Sidonie och förläggaren och hennes make. En liten pärla väl sevärd, kanske speciellt för mig då döden också står mig nära. Tänk på döden, som det står på portalen till Stampkyrkogården

Och nu är årets filmfestival igång. Många filmer blir det