Konsten att hälsa på en kvinna
Den där handskakningshistorian med Yasri Khan och en tv4reporter kan inte släppa mig. Vem blir kränkt av vem och vilket symbolvärde har det?
Jag har inte svårt att förstå att man kan känna sig kränkt/negligerad om någon inte tar ens utsträckta hand men väl andras. Detta oavsett om jag är kvinna, färgad eller funktionshindrad. Och att som politiker inte kunna anpassa sig till den för stunden rådande konventionen är helt klart ett problem vare sig det gäller att ta i hand, skyla sitt hår eller gå ner på knä. Men ändå känns det som om ena sidan, de som fördömer Yasri Khan utifrån hans sätt att hälsa, gör det för enkelt och enbart i svartvita termer. Dessutom är det lögn att påstå att han vägrar att hälsa på kvinnor. Han hälsar på dem med att lägga handen över hjärtat vilket jag tror i alla kulturer är ett sätt att visa heder åt den andra. Khan hänvisar till att han upplever det för intimt att beröra det motsatta könet. Vi har alla en gräns för hur nära vi vill vara en annan person och det varierar med kön och hur väl vi känner varandra. Jag har till exempel börjat få svårare och svårare att krama andra, vilket idag är det vanligaste sättet att hälsa i Sverige. Jag kramar helst bara de som står mig mycket nära och även dem inte för ofta. Sen kramas jag ändå ofta för att jag inte vill avvisa ”den utsträckta handen” trots att det inte känns bra, utan bara stelt och gränsöverträdande.
Och hur hälsar vi på varandra. Tar du en man och en kvinna i hand på samma sätt? Skruvstädet, det innerliga handslaget eller den döda fisken. Är det samma känsla i handslaget oavsett kön, hudfärg eller funktionshinder? Jag tror inte det. Vi påverkas av andra människor och bemöter varandra olika.
Jag har suttit i kommunfullmäktige i flera år och en eller ett par gånger per år är det utdelning av förtjänsttecken. Det kan vara idrottsmän som får en uppmuntrande present av kommunen för sina resultat. Flera av dem är bara pojkar och flickor. Det är i regel samma person som delar ut förtjänsttecknen, en medelålders vit man, och han är konsekvent med att ta alla män i hand och krama alla kvinnor. Framförallt när det rör sig om flickor upplever jag det flera gånger som ett övergrepp. Jag har sett yngre flickor som tydligt visar att de inte är bekväma att bli kramade av honom.
Det är nu jag kommer in på den västerländska vita normen. Vad är det som säger att just det sätt vi bemöter varandra just nu, här i Sverige, är det bästa och mest respektfulla sättet? Jag anser, som nog de flesta, att vi kommit långt vad gäller jämlik och jämställdhet i det här landet. Jag anser att det är viktigt att vi tar avstånd från direkta förtryck soch övergrepp. Oavsett om det är våld i nära relationer, kvinnlig omskärelse( kanske även manlig), barnäktenskap eller tvång att bära vissa klädesplagg. Men vi måste också få klä oss som vi vill, och jag tror även hälsa som vi vill. För visst är det skillnad mellan könen, visst påverkas vi av det andra könet? Trots allt så är det vad hela vår kulturella könsdrift bygger på (jag skriver kulturella för jag tror det mesta är skapad inklusive hetero och homonormerna). Normen för en svensk man på vilken kvinna han tänder på är ett schablonideal. Något som utnyttjas med unga magra kvinnor, ofta lättklädda, på annonspelare. För inte länge sen var porrlöpsedlar norm i kiosker och mataffärer men togs bort på grund av att många tog illa vid sig av att tvingas se könsorgan och nakna bröst. Det är förståeligt, men på samma sätt tar andra illa vid sig av att se den nakenhet som är vår norm just nu. De tycker att den är för intim. På badhus är det okey att män har bar överkropp men inte kvinnor. Vi har skilda omklädningsrum, duschar och bastu, men det anses av flera att det skulle vara skadligt att ha möjlighet för separata badtider. I den by jag bor har det länge funnits en kväll i veckan då kvinnor kan bada själva utan vare sig män eller barn under 12 år. Detta har inget med religion eller annan kultur att göra utan det finns kvinnor som känner sig för obekväma med sin egen kropp avklädd i bara baddräkt att de helst vill får slippa mäns blickar. Jag tycker inte det är märkligt. Och om det är flickor som inte får eller vill bada med pojkar. Är det då inte bättre att de får bada än att de inte ges möjlighet till det.
Kanske blev denna texten lite yvig men min sensmoral utmynnar i att den moral vi har idag, om hur vi bemöter varandra, måste tålas att såväl ifrågasättas som att tänjas på för att visa ömsesidig respekt. När är det okey att särbehandla män och kvinnor, när är det inte? Hur mycket nakenhet kan vi acceptera och i vilka sammanhang? Jag tycker inte att det finns några självklara svar och jag är övertygad om att gränserna förflyttas på olika sätt med tiden. Jag vill inte påstå att den kvinnliga tv4reportern visade Yasri Khan någon respekt när hon inte kunde godta hans hälsning. För lika mycket som en politiker ska kunna vara anpassningsbar bör en reporter kunna vara det. För vissa verkar det finnas en självklar objektiv gräns när vi inte kan acceptera hur andra människor, tex kvinnor, bemöts i andra kulturer, samtidigt som vi själva blundar för vårt eget tillkortakommande i samma fråga. Ska vi uppnå en mångkultur värd namnet med tolerans för varandra så tror jag inte sättet hur vi hälsar på varandra är där vi ska lägga frontlinjen och ha som grund för att avskeda folk för att de hälsar fel.
