24 Lite gnäll och lite framtidstro

24

Lite gnäll och lite framtidstro

Ja då fick jag min högre behörighet till slut. Jag tyckte mitt första körkort var mycket elegantare med bara ABCDE, nu är det ju en hel hopplös radda med bokstäver och hopplöst vill jag ju inte det ska vara. Jag säger som grisen, tror du på ett liv efter midsommar.

Och det blev inte en tung husbil, men en rätt fin Fiat, eller hur? Och nu är planeringen i full gång. Vi hämtar ut den den 26e maj för att kunna hämta de två övriga passagerarna, svägerska och hennes geocashvän, på Öviks station onsdag morgon. Första anhalten blir Bjuröklubb och sen Sara kulturhus för att landa första natten invid Storforsens brus. Vidare har vi tänkt oss över Kiruna och Björkliden till Lofoten där vi blir i några dagar för att bla se malströmmarnas upphov. Saltströmmen värledens största och lite Lunnefåglar lär vi väl hinna med även om vi nätt och jämt missar den årliga Lunnefågelfestivalen. Hur vi tar oss därifrån blir en senare fråga. Detta är i alla fall något att se fram emot i motsats till hur jag känner mig nu.

Jag fick nobben på dagens behandling pga för låga neutrofila granulocyter (en sorts vita blodkroppar) och får vänta en vecka till då jag även ska få G-CSF (granulocyt kolonistimulerande faktorer) vilket oroar mig lite. Nya biverkningar och så där. Annars har jag mått riktigt dåligt några dar. Jävligt ont i höften, stapplar med käpp inomhus. Men det är en fin lila käpp. Sen är det ju det där att nya tecken associerar jag direkt till nya cancersymptom. Och det vill jag ju inte. Troligast är ju en sliten höftkula och inte skelettmetastaser som är rätt ovanligt vid tjocktarmscancer. Men oron finns ju där. Och mitt i allt det en kärleksfull lycka att en tar hand om Kärztin såna här dagar så jag har inte behövt gå utomhus. Det verkar dessutom som hon, genom denna vän, får överleva mig.