18 Våra Jultraditioner

18

Våra jultraditioner

Carleyn skrattade åt hur vi inte firade jul. Carleyn var en ung holländsk tjej som wwoofade (world wide opportunities on organic farms) hos oss en vinter. Hon var med oss på Kajsa Kavats julmarknad och vi drack glögg och åt hembakta lussekatter framför Luciamorgon på teve. Inför julen hade vi förberett med en rökt och en stekt fårfiol samt korvar från egna får, vi hade bakat leverpastej, lagt in sill, gjort sill och rödbetssallad. Risgrynsgröten var kokad och pepparkakor bakade och på sidobordet fanns det ostar, både köpt och hemgjort godis, nötter fikon och dadlar. Vi hade ett överflöd av mat och godis över julhelgen vilket Carleyn fann roligt då vi innan hon kom förklarat att vi inte firade jul, vilket fick oss själva att inse att det kanske vi gjorde trots allt även om det inte var mycket julpynt mer än porslinstomtarna, adventsstjärnan och nån julduk.

Den första jultraditionen vi etablerade när IngaMari tillbringade sin första jul här var högläsningen. Det var en kall jul, temperaturen föll under 20 minusgrader. Vi bodde i Bagarstugan som väl inte var jättevarm. Ytterväggarna hade jag isolerat utanför timret några år tidigare men i övrigt var det som en enkel timmerstuga med bakugn från trettitalet. Bakugnen var en jättekoloss två gånger tvåochenhalv meter med en bakugn som man kunde elda drygt meterlång ved i, vilket var vad vi gjorde. Att hålla bakugn och murstock varm krävde massor med ved och om man inte gjorde det var det ett rent köldelement. Vi rev den några år senare i renoveringen, något som kändes som ett kulturhelgerån och krävde många tankar och överväganden fram och tillbaks. Men den här första julen hade vi tillbringat en myshörna framför ugnen där vi tillbringade den mesta av jultiden inomhus. Jag hade en bok som jag gärna ville dela med mig av. Deptfordtrilogin är en episk berättelse om ett par pojkar som växer upp i Kanada och börjar med ett snöbollskrig där den ena pojken kastar en snöboll som den andre duckar för så den träffar en gravid prästfru som faller ner och blir knäpp. Hon föder en son som i unga år rymmer med en cirkus och uppfostras av en gäck, för att sedan bli magiker. Den som kastade snöbollen blir en av Kanadas rikaste när han ger sig på betodling och sockerindustrin och sen förstår sig på att leda kommande trender, som tex läskindustrin. Dunstan Ramsey som är den som duckar för snöbollen är den egentliga huvudpersonen, berättarjaget, där första delen är ett klagomål till rektorn på vad sätt han har blivit avtackad och presenterad när han går i pension som lärare utan att alla hans förtjänsttecken och utmärkelser nämnts. Varje del är på drygt trehundra sidor så vi hade rejält med tid framför bakugnen ätande fårstek, fika och vara nykära. Det var en enkel men minnesvärd jul.

Sen har vi hållit igång högläsningen och turats om att välja och läsa julbok fram tills dess teven gjorde entre i vårt hem iom min utbränning. På bilden syns jag läsa ur Berättelsen om Pi, en jul tillsammans med Jeanette Flodin, som gjort akvarellen.

Detta år blir nog helt traditionsfritt, nästan. Luciamorgon med nybakta lussekatter är avklarat och jag funderar på att sätta en deg för mina bondkakor, IngaMari har gjort rödbetssallad men sen tror jag det stannar där. Jag vill i alla fall önska mina kära vänner och läsare en riktigt God Jul