Decembervecka

15

Decembervecka

”Varför skämtar vi ständigt till det?

Jag är ju den ende som får skoja om min död. Som

judar om Förintelsen. Men ibland skämtar familjen

också när de måste gå upp tidigt, till exempel, och

jag får ligga kvar: ’Jävla cancerlyx!’)

Någon har med sig en överdådig blombukett:

’Å, vilken fin kistdekoration!’

Jag mejlar och ställer in min tid hos tandhygienisten,

tackar för all hjälp under åren. Avrundar med

’PS: Jag har slutat med mellanrumsborstar.’

Ulf Nilsson ur Konsten att dö

Jag ställde in mina tandläkarbesök strax efter jag fått min diagnos och prognos när jag kallades till undersökning. Strax därefter fick jag en ny prognos som var lite bättre och jag ringde och ändrade mig och fick mina tänder undersökta. I förra veckan hade jag en hemsk odefinierbar tandvärk som kändes som den kom ovanför tandrötterna i käken och strålade upp i tinningen. Det kändes inte direkt som ett hål eller inflammation. Under en vecka tog jag det som träning att uthärda smärta. Det kan ju vara bra att kunna inför stundande tider. Till slut var det inte värt det även om smärtan kom och gick så ringde jag tandläkaren och fick en akuttid samma dag. Och hon hittade, som väntat, ingenting. Men hon kollade mitt bett noga och såg att jag bet med bara två tänder mot varandra och att där kunde orsaken vara. Ren spänningsvärk alltså, inte jättespännande. Så honslipade ner de ytorna tills jag fick en jämn anläggningsyta och hon tänkte rätt. Värken slutade inte direkt men minskade till att efter tredje dan försvinna. Så det är bra med tandläkare även när man har en släng av cancer.

Ja vad får man skämta om ejänkligen? Tycker att Ulf Nilsson fångar det bra. Själv har man rätt att skämta och driva med sig själv men när ger man andra den rätten? Och när är det med respekt och när är det in spe? Annars har jag haft en händelserik vecka , måndag blodprov och tandläkaren. Fina trombocytvärden och levervärdena är något lägre än sist som var högst. Onsdag behandling och koppling till droppställning, taxin som hämtar mig ringde nerifrån Tannflo där jag flyttat från för ett halvår sen. Nya gifterna är i alla fall snabbare så jag kan åka hem redan klockan ett i en full taxi med tre vuxna i baksätet. Juste sätt att transportera cancerpatienter med dåligt immunförsvar. Men men, hem kom jag. Fredag bortkoppling av pump på dagcentralen i Sollefteå. Pumpen som jag bär i två dygn är ett litet gissel då det är lätt att trassla in sig i den meterlånga sladden mellan pump och infart när jag sover, men hittills har det gått bra. Dessutom har körkortspapperen kommit och jag har blivit godkänd för högre behörighet bara jag skickar in ett läkarintyg från en specialistläkare om aktuell hjärtstatus. Inte helt lätt att få tag i så här innan jul, men jag fick efter några dar eller en vecka tag i en sköterska som lovade att ’sätta bollen i rullning’ men knappast före jul. Sen ska det ju fotograferas på Trafikverket på Majoren. De har öppet tisdagar 9.30 -10.15, så jag åkte in där igår och fick ett foto i automaten och skulle legitimera mig, och då är mitt körkort utgånget och ogiltligt, jag måste komma tillbaka den 9e januari med giltig leg. Så det har alltså känts som en full arbetsvecka. Nu håller i alla fall biverkningarna på att släppa och livet som pensionär går på i sin vanliga lunk med en PRO promenad med Kärztin morron och kväll samt en lite längre promenad mitt på dan. Hon verkar rätt förnöjd i alla fall så länge det inte kommer in några andra hundar på hennes revir, Prästnipan med omnejd.